Berg- och dalbanan

Att försöka föra ett telefonsamtal på tåget mellan Stockholm och Flemingsberg är som att åka berg- och dalbana i mobiltäckning. Under de dryga 7 minuter som jag försökte tala med min chef ringde jag henne 5 gånger och hon mig ca 4 gånger. Nu när vi är framme i flempan är det full täckning som råder, till vilken nytta? Nån som vet?

Annars har det varit en spännande dag... Jag har närvarat vid ett relativt stort seminarium för ledande företag i min bransch. Stämningen var efter första talaren något uppsluppen. Det finns en skäggig man som inte är så lång som en gång i tiden varit Sveriges kulturminister (ni får själva gissa vem), han var med på detta seminarium. Meningen var tom. att han skulle uttalat sig om dagens klimat. Mannen som öppnade seminariet förolämpade den andre mannen ganska grovt genom att uttala sig om hans förmågor och resultat under de perioder som han var minister. Så istället för att uttala sig tackade den fd ministern för sig och lämnade helt sonika seminariet utan att bemöta den kritik han fått. I min enfald trodde jag att det inte enbart var jag som gillade en god diskussion, politiker uppfattar jag som de mest talvilliga människorna i världen. Nåja, skrattade gott gjorde jag ialla fall.

Kvällen i övrigt bjöd på mycket gott vin och massor av goda samtal med både kollegor och personer från det företag som arrangerade det hela. Man vet att man har bra kontakt när personer från dem kommer fram en gång i halvtimmen för att kolla av så att drinkbiljetterna räcker =) Bara dålig timing från mig att jag har jour och inte kan festa på ordentligt. Dessa små sammankomster är ju guld för kontaktnätverket... Imorgon ska jag visa en bild på hur roligt man kan ha(sladden till mobilen är på jobbet)

Oops där kom vi fram till Södertälje, grymt vackert här idag. Vattnet ligger spegelblankt och solen har inte riktigt gått ner heller så allt speglas upp mot oss. Usch se vad rödvin gör med sinnet, genast kommer romantikern som jag jobbar så hårt för att dölja fram... (Linda skratta inte nu!)


På det hela taget har det varit en bra dag och jag känner mig glad, fick en komplimang från en som också åker tåg idag. Mitt GI tragglande börjar ge resultat, tror jag. Jag var lite skeptisk till hela grejen med GI innan jag provade men nu när jag kört ett tag måste jag säga att jag inte alls är sugen på söta saker som innan och inte heller är jag så trött att allt jag vill göra är att sova. Det enda skumma som händer är att min stubin är kortare än tidigare, förmodligen beror det på att jag fortfarande håller på att vänja mig vid ett lägre kolhydratintag och hjärnan lever ju på kolhydrater...
Som jag skrivit tidigare fick jag en aja-baja från en doktor och vad det egentligen handlar om vill jag fortfarande inte berätta men vad jag kan säga var att det var ett problem jag visste fanns som går att ordna. Det som inte går att ordna till är själva orsaken till problemet, de mer uppenbara verkningarna kan man lösa med piller för stunden men de mer långsiktiga problemen det medför kan man inte göra något åt utan det är något jag kommer att få lära mig att leva med. Fördelen är dock att nu när jag vet varför är det mycket lättare att hantera både mig själv och andra. Ledsen att det blir lite kryptiskt... Men det här är nog mest för min egen del, de som läser är en förlängning av de som jag pratat med i tal ord och inte skrivna ord. (hmm undrar om jag inte är lite onykter ändå?)

--> out